torsdag 18 oktober 2012

Hej Hannes. Känner du igen mig?

Så sa en man som sträckte fram handen till hälsning när jag promenerade mot ett möte förra veckan inne i Visby. Samtidigt som han sa sitt namn sprack hans ansikte upp i ett vänligt leende och jag kände igen honom.

 Vi hade inte setts på kanske 30 år och han var på besök i Visby med anledning av ett kulturevenemang. Runt 20 umgicks vi i samma kretsar och jag var kompis med hans bror i den norra stockholmsförorten. Han hade brottom till färjan men vi pratade lite om ditt och datt om var vi nu bodde och pysslade med och så. Hans fru som var med började allt mer otåligt visa att de bara måste gå när jag sa: Det var så sorgligt det där med Clackie. Hans bror. Ja, svarade han, det går inte en dag utan att jag tänker på honom och det är nu 21 år sedan. Jag tänker på honom väldigt ofta jag med, svarade jag och så skildes vi åt. Det där mötet gjorde mig varm i hjärtat.

 Vi var två och nog finns det kanske fler som tänker på Clackie som begick självmord då för lite över 20 år sedan.

 Clackie och jag var i samma gäng. Han var bland oss alla självupptagna tonåringskillar den som avvek genom att han också såg andra. Jag som dåförtiden måste varit ett vandrande jobbigt irritationsmoment var han ändå alltid bussig mot och såg förbi mina dumheter. Jag kan å min sida inte påstå att jag någonsin funderade på hur jobbig hans uppväxt måste varit.

 Vi kom senare ifrån varandra och levde helt olika liv. Han levde i en slags stockholmsk Christiania-liknande miljö med sitt hantverksintresse och jag med mina försök till  svenneliv. Vi träffades händelsevis på stan med några års mellanrum och den sista gången vinglade han betänkligt fram mitt på dan på Västerlånggatan på cykel men vårt samtal var lika kärvänligt och värmande som vanligt. Sedan fick jag veta att han var död.

Värna det gotländska kulturlandskapet


Ja så heter en förening och den hade en manifestation utanförlänsstyrelsen nu idag. Den här manifestationen med plakat och flygblad var i sin tur en del av en riksomfattande protest mot den omfattande vinkraftsutbyggnaden i landet och vad den innebär. Vi var ett litet antal mest äldre som stod utanför länsstyrelsen (och SIDA) med plakat och delade ut flygblad till de ibland intresserade passerande tjänstemännen.

Jag har tidigare skrivit om mina känslor för vindkraftsnurrorna som byggts på udden söder om Klintehamn, samhället där vi bor. http://ondiklinte.blogspot.se/2012/05/hasselskogen-soder-om-klintehamn.html

Vi äger ett par skiften skogsmark i Gothem vid Hangre By ner mot sjön, en socken på östra sidan av ön. Där pysslar jag om skogen, hugger och röjer. Inte så sällan åker vi dit hela familjen och den frid och den tystnad som råder där är oersättlig för mig. Där hämtar jag krafter och jobbar med sågen och hämtar ved. Nu är det långt gångna planer på att bygga en jättelik vindkraftspark vid skogen som kallas Branden och kanske långt ned mot sjön där vi är. Det gör mig verkligt ledsen och det är väl en fåfäng förhoppning att folk i trakten skall stå emot alla pengar som finns att hämta.

En partivän i Klamar riksdagsman Thoralf Alfsson skriver idag om vindkraften på sin alltid intressanta blogg: http://thoralf.bloggplatsen.se/2012/10/18/8835972-subventionerad-vindkraft/

Föreningen Värna det Gotländska Kulturlandskapet fick idag en ny medlem. :-) Jag kände mig mycket välkommen till manifestationen och föreningen som har en folkpartist välkomnar politisk bredd och då är ju sverigedemokrater självklart välkommna.

Här är ett urklipp ur flygbladet som delades ut:

Nya rektorn och det där som jag kallade hallelujamötet.

För en tid sedan var det ju ett möte för föräldrar på Klinteskolan med anledning av de exertionellt ofullständiga och dåliga betygsnivån på skolan som varit. Jag blev lite skeptisk efter mötet och skrev då nedanstående:

http://ondiklinte.blogspot.se/2012/09/krismote-blev-hallelujamote.html

Häromdagen hastade rektor Jacob Wesley förbi just som jag skulle hämta hem min dotter som just börjat 1-an (och stormtrivs).

Hur som helst presenterade jag mig och hade ett mycket trevligt och öppet samtal med honom. Skulle han haft något slags ilska i sig efter det skeptiska jag skrivit så dolde han det ytterst väl för jag märkte ingenting och är det något som gör mig imponerad av människor är när de visar sig tåla kritik. Det är ingen enkel sak.

Vi hade ett ganska långt samtal om de problem som finns (som jag inte har kunskap om) och de som varit på högstadiet. Något som imponerade storeligen på mig var att han hade järnkoll på hur många elever på högstadiet som rökte vilket var ytterst få jämfört med den tidigare miserabla situationen. Jag hoppas verkligen på att den här uppryckningen av skolan har framgång och har numera tänkt om angående rektorns möjligheter. Lyssna verkade han kunna med. Jag åkte hem glad med min dotter som jag numera har förhoppningar om att kunna gå 9 år i Klinteskolan.

Jag fick också veta att den nyanställda vicerektorn Lessica Nilsson anställts som rektor i våras långt innan Wesley tillträtt. Fortfarande mycket märkvärdigt att en rektor som aldrig arbetat på en vanlig skola och inte har lärarbehörighet heller men jobbat på Hasselas skola några få år anställs som rektor med hög lön av Region Gotland. Masn får väl trösta sig  med att hon bara verkar arbeta på fd Weterberg/Hassela-skolan och det på ett vikariat på ett år. En ännu tätare sammanblandning mellan Klinteskolan och AB Hassela kan faktiskt ge dödsstöten åt samhällets skola.

lördag 13 oktober 2012

Vi jurister uttrycker oss. :-)


Vi blev ju liksom en hel hop närboende utsatta för en ren inbrottsvåg av Hassela-intagna ungdomar för en tid sedan och det har jag ju skrivit om. Häromdagen fick vi ovanstående brev och jag vet inte om vi har svårt att förstå men vi tolkade det som så att polisen kommit fram till att det inte var säkert att något brott blivit begånget och slutat utreda. Vi kanske slängt ut våra ägodelar lite på måfå i samhället där de hittats och lämnats till polisen för att vi var för slappa för att gå ned till återvinningen? :-) Ett likadant brev hade någon annan familj av de utsatta fått och det hade i vrede åkt rakt in i tuggen.

Nåja jag ringde upp åklagaren ifråga för att fråga hur vi skulle tolka brevet. Nej, nej, svarade han det är en person som inte längre är misstänkt men två kommer snart att åtalas. Ja vi jurister uttrycker oss lite svårförståeligt ibland men det var bra att du ringde.

Så fick man gå med ett glatt besked till en granne. :-)

torsdag 11 oktober 2012

Unibet sänker odds

För ett par veckor sedan såg jag att man kan spela på Sd över 20 % i riksdagsvalet 2014 och den som satsade på det då och fick rätt fick 75 gånger pengarna tillbaka.

Nu när jag tittade nyssens så hade de sänkt utdelningen till 60 gånger pengarna.

Ja för några veckor sedan verkade det helt orimligt att Sd skulle få över 20 % i nästa val. Nu känns det mycket riktigt mindre orimligt.

Att Sd skall få mer i riksdagsvalet 2014 än 2010 som ger 1,25 gånger pengarna är vad sk spelmissbrukare brukar säga ett "kassaskåpssäkert spel".

Jag som nästan aldrig spelat om annat än ära...

måndag 8 oktober 2012

Min nya hobby


Nej det är inte att samla medaljer som den på bilden, för det är redan nu min hobby. Är man intresserad av historia och äldre tider så är medaljsamlande faktiskt att rekommendera. Förutom att medaljer ger nedslag i tiden de är gjorda så ger de också en imponerande inblick i konstnärskap, kvalite och hantversskicklighet. Den på bilden ger väl mest inblick i endast tidsandan och är graverad på baksidan 1942.

Nej, min nya "hobby" blir att åka in på tingsrätten och studera och föra bok över domar vilket jag framöver kommer redovisa här på bloggen framöv. Månadsvis ett år framåt kommer jag göra detta ur två aspekter och förhoppningsvis kommer den senare aspekten kunna resultera i en liten statistik

1. Jag kommer redovisa alla domar som rör klintehamnsområdet (och även behandlingshem) vilka typer av brott personer döms för, deras ev utmätta straff och lite om de dömdas bakgrund utan att de skall kunna identifieras som personer. Det kommer kunna ge en ganska sann bild av hur det ligger till i Klinte med brottsligheten.

2. Jag kommer gå igenom alla domar på Gotland avseende vålds, övergrepps och hotbrott där de dömda är under 30 år avseende de dömdas härkomst: Svenskar - Utlänningar och då kommer jag gå efter namnen. Det kommer kunna ge en bild och en statistik över om personer med invandrarbakgrund är eller inte är överrepresenterade i brottslighet på ön.

Det skall bli intressant att se vad som kommer fram. Först blir september 2012.


onsdag 3 oktober 2012

Den här yxan


Den har vi nu fått tillbaka av polisen.

Vårt hem var ett av de sex eller fler hem i Klintehamn som drabbades inbrottsräden för nåra veckor sedan som jag då skrev om. Vissa andra av de utsatta familjerna verkar helt ha tappat lusten att bo i sina forna hem och har stannat på annan plats. Vi i vår familj hörde till de som drabbades minst men nog har det här,  men ännu mer vad som kunde ha hänt, känts mycket olustigt.

Tjuvarna roffade åt sig en del saker medan de snokade runt på nedervåningen i vårt lilla hus. Det mesta av det har vi nu fått tillbaka av polisen som arbetat både engagerat och effektvt i det här. Att de tog vår lilla dotters portmonä som de hittade i hennes rum och de tre tjugolappar hon förvarade i den tog hon med fattning och sa att de nog köpt öl, godis och cigaretter för hennes pengar. De utländska småslantarna hon hade som minnen från våra resor är hon mer sur för, för just dessa slantar får hon aldrig tillbaka och var hennes egna små minnen.

Nu var det så att våra tonårspojkar var hemma i huset när detta inträffade och låg och sov på övervåningen när tjuvarna var här vi andra var bortresta. I ett undanskymt hörn i mitt och min frus sovrum stod en yxa - den på bilden. Denna har tjuvarna hittat och sedan övergivit i trädgården på väg härifrån.

Det innebär att någon av tjuvarna har gått runt inne i vårat hus försedd med yxa som vapen och det innebär att man kan ställa frågan: Vad hade hänt den natten om någon av våra pojkar vaknat för att tex gå på toa?

Jag vill inte gärna tänka på det.

Bloggportal "Samhällsdebatt Gotland"

Nu är det snart ett år jag har försökt mig på den här bloggen och ett ganska bra tag har jag funderat på det här att nå ut med en blogg och hitta läsare på ön. Jag är ganska nöjd med antalet läsare här men tycker att det skulle kunna varit mycket större och jag har upplevt stora problem med att nå ut med länkning. Det problemet tror jag att jag delar med många som försöker delta i debatten genom att blogga eller vad det nu är man väljer att kalla det.

Jag har tidigare hört efter med några av dem som har sidor med samhällsdebatt på ön och där lät det positivtn naturligtvis med förbehållet att det i så fall måste vara ett brett spektrum på åsikter och bakgrund och som sista tillägg "bara jag slipper göra någon ting". :-)

I sådant fall hade jag själv tänkt mig något i den här vägen som s-bloggar. Ett nytt blogginlägg läggs mycket mycket kortfattat upp med en mycket mycket kortfattad tex inledning på en portal där det är klickbart på att öppna det. Länk till ett exempel som jag tycker kan fungera med modifikationer: http://www.s-bloggar.se/

Jag tycker att detta för mig men även andra debattörer skulle kunna innebära stora fördelar med en dylik förhoppningsvisportal och här är några:

1 Sammhällsdebatten på ön skulle vitaliseras så till vida att fler skulle nå ut och fler skulle ha en möjlighet att delta.

2 Vissa av de som bloggar är ganska etablerade i samhället eller föreningar men även de skulle kunna nå utanför sin egen krets om de nu vill det.

3. Bloggaren skulle själv ha kontroll över sin bloggs utformning men även kommentarsfunktionen. Tex de som förskt sig blogga på helagotlkand har tyvär i en del fall fått stå ut med personligt kränkande anonyma kommentarer som publiceras.

Jag är helt öppen för synpunkter och ideer från andra som tycker detta kan vara en ide värd att spinna vidare på.

När andan faller på kommer jag länka ut detta inlägg i kommentarerna hos alla de som jag vet redan nu bloggar eller skriver på nätet och deltar i samhällsdebatten på ön för att höra mig för lite.

Respons och funderingar kring denna ide kan ges i kommentarsfunktionen här men lika gärna på min mail: klintehamnsbo@hotmail.com

måndag 1 oktober 2012

schoolsoft

Ja så heter det här nya systemet skolorna på ön infört. Där kan föräldrar logga in och få all möjlig information om sitt barn och vad som händer det i skolan och även information från skolan i det som tidigare skedde i veckobrev eller lappar om utflykter mm.

Förra veckan skulle vårt barn i ettan på utflykt och läraren ringde upp för hon såg att vi inte varit inloggade och sett informationen, något vi inte var ensamma om för det var nästan hälften av föräldrarna i klassen som inte gjort det heller.

Att till exempel få denna information på mail är visst helt omöjligt för då kan inte skolans ledning och skolinspektion se vad som görs. Det verkar finnas en annan sida av sådana här system och det är faktiskt en slags kontroll och det verkar uppta allt mer av människors arbetstid i allehanda sammanhang.

I slutet av Klintemarknad var vi inne på Tjelvar-kansliet och där satt även ett par knallar i matförsäljning och de satt och grymtade över myndigheternas ständiga kontroller av böckerna (med medhjälpare och anställda) och hur kostsamt det var att missa den minsta uppgift som tex skriva sitt eget namn på framsidan. Den som tror att inte skattemyndigheter jagar knallar skulle nog fått tänka om där.

Samma är det om man pratar med någon i vården - jag undrar bara hur stor del av arbetstiden den jag känner bäst använder för att redovisa vad den gör - en mycket stor andel och det kontrolleras vill jag påstå om något gått snett.

Det finns något i det här hysteriska kontrollerandet och redovisandet som är skrämmande. Inte att det ibland behövs men det ligger något i detta som att man inte längre har eller kan ha förtroende för människor. Att det inte finns sammanhållning och god vilja och det möter man med kontrollsystem. Ungefär som den sjukligt svartsjuke som sätter pejl på sin partner eller sovjetsamhället som byggde upp oändliga kontriollsystem med planer och redovisningar men där alltihop ändå kollapsade för viljan och känslan inte fanns.